Mitt juni år 2011

June 27, 2011

Jag hade nästan glömt bort den här platsen på internetet. Jag har velat vräka ur mig en massa känslor de senaste dagarna men har inte velat göra det på fotobloggen och facebook räcker liksom inte till. Såklart ska jag ju hit, insåg jag.

Nu sitter jag inflyttad i vår nya lägenhet sedan några dagar tillbaka. Det känns så otroligt bra, jag kan nog inte riktigt beskriva vad det är som känns. Det är som att jag är lugn. Jag har dessutom fått otroligt fina alldeles egna dagar med Carl Oscar vilket har betytt så mycket för mig, jag känner mig nästan nyförälskad igen bara för att vi faktiskt får bygga på vårt liv tillsammans nu.

Det är så mycket som är underbart med den här flytten men jag vill inte att folk ska tro att jag vantrivts med livet tidigare, inte alls! Jag tror det är ganska naturligt att det var dags för oss att flytta isär efter så lång tid och nu kan vi glatt se tillbaka på den tiden och minnas allt roligt! Som tur är flyttade sär-mattan med Karolina, som ett exempel ;)

Juni alltså. Vilken jäkla månad!

Jag gick på semester den första juni och började direkt jobba med Uppcon11. Det var en riktigt bra helg, jag fick lära mig en massa spännande saker, träffa en massa fina människor och göra otroligt ett roligt jobb med scenen. Jag grämer mig som tusan var och varannan dag för att jag ännu inte skrivit i tack-tråden på forumet, jag -måste- göra det snart. Jag är hur som helst så tacksam att jag fick vara med och hjälpa till. Robert är en riktigt cool kille som verkligen (ehehe) brinner för allt det vi gjorde. Grymt!

Helgen efter var det dags för tävling med hästarna och det gick väl så där. Jag hade inte hunnit rida särskilt mycket inför och jag var lite lagom taggad väl där men det var en kul helg trots allt. Hästsuget har gått lite upp och ner de sista vårveckorna så det var nog ganska väntat. Nu har jag haft lite hästsemester eftersom jag inte varit hemma så nu börjar det klia i fingrarna igen – äntligen!

Förra helgen åkte jag, Carl Oscar och Hampus till Jönköping för att jobba på Dreamhack. Jag hade ju turen att få komma med i fototeamet så helgen gick i princip ut på att fotografera olika shower och montrar på eventet. Mitt humör gick verkligen upp och ner för varje kvart men överlag hade jag så otroligt roligt! De andra i teamet var guld, sjukt roliga, trevliga och dessutom duktiga på sin sak. Jag hade nästan konstant prestationsångest för att jag inte blev nöjd med bilderna som blev brusiga, mörka, ljusa, tråkiga, suddiga – ja, det mesta, men i slutändan är jag ändå nöjd med min insats. Jag försöker intala mig själv att jag inte behöver vara duktigare än med tanke på den tid jag faktiskt hållit på med foto. Det går väl så där, jag trivs inte när jag inte levererar på topp.

När det var dags att åka hem kändes det konstigt som vanligt. I princip alla människor jag träffade på Dreamhack lämnade så fina avtryck och jag fick för första gången verkligen uppleva den där gemenskapen som alla pratat om som jag mest föreställt mig. Det var magiskt. Dessutom väntade endast flyttpack och städ i lägenheten hemma så det var väl inte särskilt upplyftande. Men fort gick ju dagarna där också och nu är vi som sagt klara!

Idag har jag hunnit med lägenhetsbesikting, en fotografering, en snabb runda på stan, lunch med mamma hemma i lägenheten och snart ska jag ner på stan igen för att träffa Christine! Dessutom måste jag se till att få till en tvättid innan torsdag så att jag kan packa klart för sedan lyfter planet mot Island! Jag tror jag börjar bli lite tokig för att tiden bara försvinner, när jag landar hemma igen har jag en ledig dag innan jobbet kallar tillbaka mig för att jobba resten av sommaren.

Crazy!

Jag får så dåligt samvete för att jag inte hunnit träffa några människor hemma. Jag har ju knappt varit hemma men det är så typiskt att jag råkar glömma ett sms och inte tänker på att ringa och prata en stund och helt plötsligt har det gått tre veckor och då förstår jag om folk inte tycker jag är särskilt rolig. Dåligt samvete.

Nej, nu ska jag packa undan lite kartonger innan bussen går. Måste komma ihåg tvättid också… Hej!

Advertisements

Förbannad

March 22, 2011

Jag är inne i en svacka. En skitdum, förbannat korkad, helt idiotisk svacka. Jag hatar det.

Jag blir så förbannad. På allt. Fast nej. På mig. När det gäller allt. Så fort jag kommer hem blir jag förbannad. Ute på vift har jag annat att tänka mig men så fort jag kommer hem känner jag hur allt är så som jag inte vill ha det, eller snarare att jag är precis så som jag inte vill vara. Jag känner mig så brutalt misslyckad.

Jag hatar att det ska behöva vara så. Jag hatar att jag gång på gång är världens sämsta flickvän.

Dessutom hatar jag att jag låtit mig blivit endast flickvän. Just nu känner jag mig inte som något annat. Det hatar jag också. För jag vill ju vara den starka, som jag brukar vara. Jag är alldeles för beroende. Men vad gör man?

Nej, börja sova mer kanske. Eller snarare gå och lägga mig när jag är trött. Även om det innebär förlorad kvalitetstid som flickvän. Det kanske jämnar ut sig. När jag tänker efter blir det ju ändå ingen kvalitetstid eftersom jag mest gråter eller är arg.

Fan vad trevlig jag är.

Svammel om förväntningar

February 16, 2011

Just nu trivs jag.

Jag befinner mig på ett kafé i Norrköping. Återigen valde jag något jag kände mig trygg med, jag letade upp kaféet vi köpte kaffe på när vi var på rave i Norrköping i höstas. Då slapp jag liksom leta efter något nytt, så slapp jag riskera att inte hitta något bra ställe. Jag tillåter mig själv att vara lite bekväm nu.

Det är hur som helst ett trevligt kafé. Snubben som jobbar här var trevlig, jag fick fin latteart, åt en god macka och lånar eluttag till datorn. Högt betyg!

Nu ska jag ta mig ut på en promenad längs ån, även det något jag tänkt ut sedan innan eftersom det är det enda jag känner till om Norrköping. Sedan får vi se var jag hamnar, så länge jag är tillbaka i tid till stationen.

Om nu tåget går hem.

Jag tror det viktigaste just nu är att inte förvänta mig en massa saker. Jag lät bli att börja föreställa mig hur den här dagen skulle bli, med risken för att förväntningarna blev för höga och därför inte uppfylldes.Det är klart, kommer jag hem i kväll och känner mig illa till mods, missnöjd över dagen och trött på mig själv – då har jag misslyckats. Risken för det är dock inte så stor, som det känns nu i alla fall.

Det här var väl värda tågbiljetterna för 300 kr.

På rull, om än lite mindre classy

February 16, 2011

Ja, vad var mitt mål med resan? Egentligen, att få lugn och ro. Att tänka på det där sättet det bara går att göra på resande fot. Jag har dessutom en förkärlek till de fina dubbeldäckarna SJ har, som jag skrev, och letade upp finfina platser på övervåningen att sitta på både dit och hem.
Men vad händer? Jag hämtar ut mina biljetter på stationen (pappersform är så mycket mysigare än mobilbiljett) och tittar på tågtavlan.

Inställt.
Såklart. Jag fnissar lite för mig själv och står i kön hos SJ för att se hur det löser problemet. I SJ:s butik står en massa muttrande gubbar som inte förstår sig på kösystemet och kallar SJ för dumma i huvudet. Inte bakom ryggan utan öga mot öga med personalen. Jag älskar människor. Hur som helst blir jag ombokad till det vanliga pendeltåget till Stockholm och ska sedan hoppa på ett X2000 mot Norrköping.
Hur reagerar man då? Jag skrattar inombords för att situationen är så otroligt typisk. Men vadtusan, jag fick fönsterplats på x2000 och har jag tur är även det övervåning, det verkar så på stolsnumret, och kommer till Norrköping nästan exakt på samma tid.
Det här blir nog bra!

Avkoppling

February 15, 2011

Ni får kalla mig tokig men nu gjorde jag något jag aldrig gjort förut. Jag köpte tågbiljetter. Till i morgon. Till en stad där jag inte känner någon. För att resa hem igen samma dag.

Jag är ledig denna vecka (bortsett från idag). Jag visste inte vad jag ville göra med mina dagar mer än att jag inte bara ville göra det vanliga, hästa och slösa bort dagarna. Jag ville ut och resa men insåg snart att pengarna och tiden inte räckte till.

Förra veckan var jag bakis på Stockholm central och blev sugen på att åka någonstans. Så varför inte?

Imorgon vid tio åker jag från Uppsala till Norrköping. Jag kommer dit vid tolv. Strax före fyra sätter jag mig på ett tåg tillbaka till Uppsala och landar här igen vid sex. Det är det jag vet om morgondagen. Det ska bli dundermysigt!

Varför Norrköping?

Jag ville åka SJ:s dubbeldäckare men inte så värst långt. De går på vissa sträckor i landet, en av dem är Gävle – Linköping med stopp i Uppsala, Stockholm, Norrköping och en massa andra ställen.

Jag ville åka till en stad där jag inte känner någon. Dock visste jag inte om jag ville hamna i en helt okänd stad. Min bror bodde många år i Norrköping så där har jag varit en hel del, har en del fina minnen av staden som jag tycker är väldigt fin, den påminner lite om Uppsala. Perfekt!

Så kanske bloggar jag? Kanske sover jag? Kanske äter jag lunch? Kanske sitter jag på ett fik? Kanske fotar jag hela dagen? Kanske fryser jag på Norrköpings station hela dagen? Kanske åker jag spårvagn? Kanske går jag en promenad i en park? Kanske läser jag böcker? Kanske har jag jättetråkigt?

Vi får se!

Uppförsbacke?

February 10, 2011

Men hörni? Jag ville ha ett ord som beskrev något positivt, som i att man är på väg uppåt. Uppförsbacke känns ju direkt väldigt kämpigt och jobbigt men nedförsbacke låter ju ännu värre! Svårt det här med svenska språket.

Hur som helst, jag känner mig på väg uppåt! Faktum är att jag inte alls tagit tag i och gjort så mycket som jag sa i början av året men just nu känns det bra ändå. Aningen bortkopplad kanske jag är, att jag inte känner efter så där extremt mycket, men det känns snarare som en bra sak.

Jag förstår ju att mycket av det här är saker jag säkert kommer behöva gå igenom, komma igenom. Men på ett vis känns det som att göra en höna av en fjäder om jag börjar gräva alldeles för mycket nu. Jag känner för att passa på att känna mig lagom lättskött (främst för stackars Carl Oscar som gång på gång hamnar i min skottglugg) och njuta av att kunna slappna av en stund.

Jag räknar med att när som helst ramla ner i någon grop men just för stunden tror jag att jag har goda förutsättningar att kravla mig upp igen!

Upp!

January 29, 2011

När jag gick och la mig igår kväll var jag lugn.

Jag fortsatte läsa i en nyköpt bok kring depressioner (obs, jag ser inte mig själv som deprimerad men mycket i boken kan kanske hålla mig från att bli) och började även anteckna vad jag tänkte när jag läste. Inser saker och ting. Jävlar vad arg jag blir när jag inser att det kanske finns någon eller några personer som lyckats rubba så mycket självkänsla.

Trots det blev jag hur som helst lugn. Hade ett härligt samtal med Carl Oscar innan dess också och lugnlugnlugn är känslan! Jag somnade strax före tolv…

…och vaknade klockan åtta! Ingen klocka som ringt, vaknade ur en rolig hästdröm och tänkte kolla vad klockan var för att jag kände mig pigg. Insåg att jag bara skulle bli trött av att somna om och tänkte att jag faktiskt de senaste veckorna längtat efter en mysig, lugn helgmorgon innan stallet.

Väldigt nöjd. Nu frukost framför tv, kanske lite småpyssel och därefter mot stallet! :D

Rädd för hemma

January 27, 2011

Idag åkte Carl Oscar, Karolina och Emil till Göteborg. Lägenheten är tom. Jag har väldigt ofta känt att jag gärna tagit en lugn stund hemma ensam men det här är inte kul. Eller. Nu sitter jag hemma och är lugn men på väg hem och flera gånger under dagen har jag varit så orolig över att komma hem. Tårarna dyker upp och en massa muskler spänner sig utan att jag tänker på det.

Jag orkar inte sätta fler ord på det hela, det känns som något som kan bli utlösande. Jag vet inte varför jag är rädd och jag hatar att jag känner så här! Jag hatar att ha Carl Oscar långt bort och dessutom tillsammans med en hel drös människor. Jag blir otrygg, utan att ha en endaste liten anledning att känna så. Fan.

Nya steg åt andra håll

January 12, 2011

Jag tog årsskiftet som någon form av nystart. Väldigt ovanligt, eller hur? Ingen annan lär ju ha tänkt likadant någon gång. Grejen den här gången är bara att jag faktiskt känner mig annorlunda. Jag är inspirerad och engagerad. Hoppfull.

Jag kände att jag ville satsa på saker. Varför sitta och vänta på att ingenting händer och jag bara får mer och mer ångest över ålder och planer och svartsjuka och annat man inte kan styra över. Därför valde jag att försöka komma igång med någon form av ordning och reda bland tankarna. Om det blir i form av samtal med någon smart, i form av bättre koll på mat och motion, i form av mindre planer och mer chill eller något annat vet jag inte, det får tiden utvisa.

En av sakerna jag också kände att jag faktiskt ville satsa på är fotandet. Det ger mig energi och får mig på gott humör så varför inte avsätta lite extra tid för det? Jag struntar i alla spöken i huvudet som säger åt mig att alla tror och tycker en massa saker om mig och mitt fotande, att folk tror att gör det av någon annan anledning än att det är sjukt roligt. Jag struntar i det nu och ger mig själv ett försök. Kanske till och med två (risken att misslyckas med något finns ju alltid där, även om mitt huvud gärna vill annorlunda).

Så, vad vill jag göra mer än att ta fler bilder? Jag läser flera fotobloggar och älskar kombinationen av skrivandet och fotandet. Jag behöver dessutom ett ställe att publicera bilder på som inte är i ett album på hemsidan och inte är på facebook. Bilddagboken och andra sidor kändes inte heller rätt. Såklart hade jag kunnat välja Flickr men jag vet inte vad det är som gör att jag inte riktigt orkar det just nu. Det blev hur som helst en fotoblogg. Jag ser chansen att lära mig sjukt mycket genom att skriva om det jag gör, jag hoppas kunna få pli på mig själv och göra det jag ska tack vare de små krav jag ställer på mig själv tack vare bloggen. Jag ser det som något nytt och roligt.

Jag placerade bloggen för enkelhetens skull på hemsidan så att man kan följa min rss och därav både få mina inlägg och de nya album jag lägger upp. Jag kan skvallra om att en tillhörande blogg fanns med redan innan sidan gjordes.

Nu får vi se hur mycket jag kommer skriva om fotandet i den här bloggen som jag självklart tänker ha kvar. Jag kommer fortfarande ha denna kvar som min personliga blogg där jag kan ventilera för att kunna hålla fotobloggen hyfsat fokuserad på ämnet i sig. Jag hoppas att ni kommer vilja följa även den!

Så, spring in på http://www.atirbrita.se/blogg och kika! Tryck på RSS-ikonen längst upp till höger om ni inte redan följer mig där och säg till om något ser tokigt ut så att käre Carl Oscar kan fixa om någon stackars bortglömd webbläsare inte fattar hans kod.

Tumult

January 6, 2011

Jag har inte skrivit fler brev än. Dagarna har liksom försvunnit iväg, när jag inte haft fullt upp att göra saker har jag helt enkelt känt mig helt tom och utmattad. Kommit hem, inte orkat ta fram dator, inte orkat prata, knappt orkat titta på tv.

Vi hade familjemiddag i tisdags kväll för att fira min födelsedag och att alla skulle ses innan min bror åker utomlands. Jag tänker inte skriva så mycket mer än att det inte bara är jag som inte riktigt är på topp just nu och det slutade med att jag tog med mig Carl Oscar och lämnade sällskapet i förväg för att det bara blev för mycket. Jag orkar inte det heller just nu, jag är redan så pass omkullkastad kring det som rör min familj just nu. Jag får skriva mer om det en annan gång. Innan jag lämnade restaurangen smugglade jag ner mammas brev i hennes jacka åtminstone och hon har läst. Det känns bra.

Nu väntar pappa på ett mail jag sagt att jag ska skriva. Jag trodde jag skulle skriva det idag men det blir nog inte av. Det får vänta. Min chef har inte heller fått sitt, jag tror jag kommer läsa om det och skriva om det innan hon får det. Sedan är det Gunilla kvar. Till en början.

Nästa vecka blir ett test, jag skriver mer om det senare.