Förbannad

Jag är inne i en svacka. En skitdum, förbannat korkad, helt idiotisk svacka. Jag hatar det.

Jag blir så förbannad. På allt. Fast nej. På mig. När det gäller allt. Så fort jag kommer hem blir jag förbannad. Ute på vift har jag annat att tänka mig men så fort jag kommer hem känner jag hur allt är så som jag inte vill ha det, eller snarare att jag är precis så som jag inte vill vara. Jag känner mig så brutalt misslyckad.

Jag hatar att det ska behöva vara så. Jag hatar att jag gång på gång är världens sämsta flickvän.

Dessutom hatar jag att jag låtit mig blivit endast flickvän. Just nu känner jag mig inte som något annat. Det hatar jag också. För jag vill ju vara den starka, som jag brukar vara. Jag är alldeles för beroende. Men vad gör man?

Nej, börja sova mer kanske. Eller snarare gå och lägga mig när jag är trött. Även om det innebär förlorad kvalitetstid som flickvän. Det kanske jämnar ut sig. När jag tänker efter blir det ju ändå ingen kvalitetstid eftersom jag mest gråter eller är arg.

Fan vad trevlig jag är.