Ja, vad var mitt mål med resan? Egentligen, att få lugn och ro. Att tänka på det där sättet det bara går att göra på resande fot. Jag har dessutom en förkärlek till de fina dubbeldäckarna SJ har, som jag skrev, och letade upp finfina platser på övervåningen att sitta på både dit och hem.
Men vad händer? Jag hämtar ut mina biljetter på stationen (pappersform är så mycket mysigare än mobilbiljett) och tittar på tågtavlan.
Inställt.
Såklart. Jag fnissar lite för mig själv och står i kön hos SJ för att se hur det löser problemet. I SJ:s butik står en massa muttrande gubbar som inte förstår sig på kösystemet och kallar SJ för dumma i huvudet. Inte bakom ryggan utan öga mot öga med personalen. Jag älskar människor. Hur som helst blir jag ombokad till det vanliga pendeltåget till Stockholm och ska sedan hoppa på ett X2000 mot Norrköping.
Hur reagerar man då? Jag skrattar inombords för att situationen är så otroligt typisk. Men vadtusan, jag fick fönsterplats på x2000 och har jag tur är även det övervåning, det verkar så på stolsnumret, och kommer till Norrköping nästan exakt på samma tid.
Det här blir nog bra!
